innanformittskal.blogg.se

* Innan du börjar läsa denna texten önskar jag att du sätter på denna låten genom att klicka på denna länken och läs texten medan du lyssnar på denna.. Så får du precis känslan som jag fick när detta hände. 
http://open.spotify.com/track/6yBhHnGATDzCzvuVI4ri5a



Vänder huvudet åt höger där borta ser jag några speglar som står så prydligt från golvet upp till taket. Lite mer åt sidan stor några fotografier på några vänner och om man vinklar huvudet rätt upp från sänggaveln så står några blommor jag fått. Rummet skiner av lycka och ljust. Man kan ana att det är en perfektionist som bor i rummet. Känslan är obeskrivlig. Jag funderar ett slag på varför det känns så underbart i kroppen. Svaret har jag nog om jag tillåter mig själv att analysera går dagen. En av de mest fantastiska dagarna i mitt liv. Då syftar jag dock inte på att städa ur mitt rum på min internatskola. Utan jag syftar på alla träffar med vännerna som jag fick krama om för en dag. Att vara omsluten av vänner som gråter, folk som tar ens hand och kramar den och sedan slänger sig på en och kramar och pussar på ens kinder och viskar i örat jag ber för dig. Då ska vi inte tala om klockslaget 16.00 igår. Då hände något helt magiskt. Jag hade blivit beordrad  till att gå till ett ställe på skolan. Vips öppnar jag dörren tillsammans med två vänner. Innan för dörren sitter det massvis av människor på stolar som formar en slags alle. Där mitt i allt får jag träda fram. Jag blir så chockad så att jag stannar upp för en sekund och bara tänker: händer detta på riktigt. Sedan sätter jag mig på en stol och alla börjar sjunga: " På dig min Gud förtröstar jag" - Mattias  Martinsson. http://open.spotify.com/track/6yBhHnGATDzCzvuVI4ri5a

Så märkligt. Man ska tillägga att det inte sitter en enda som är tondöv, så det låter helt sjukt häftigt. När låten sedan har tystnat plockar en kompis fram en stol så jag får komma fram till några keramik änglar. Sedan ställer sig ett 20-30 tal vänner sig omkring mig och lägger händerna på mig och olika böner träder fram från både kristna och icke kristna vänner som står där. Vilken häftig upplevelse, finner knappt några ord när jag ligger här och tänker tillbaka på gårdagen. När vi bett ca 30-40 minuter så börjar det sjunga acapella. Helt magiskt är bara förnamnet på detta.Mer eller mindre fick alla som var på plats varma rysningar i kroppen pågrund av att det var så äkta. För runt omkring mig satt folk och grät av förtvivlan inför min operation. Det var så starkt. Jag uppmuntrar dig som läser att ni lyssnar på denna låten även fast namnet på låten kanske inte lockar dig så värst mycket. Så gör det för att kunna förstå vilken känsla när en massa tonåringar sjunger något sånt här och samtidigt snyftar. Efter detta moment som jag varit med om så går vi vidare och äter middag tillsammans. Efter middagen väntas festligheter i ett av kollektiven på gatan. En avskedsfest/födelsedagsfest/överraskningsfest för MIG, på eftermiddagen och kvällen. Där bjöds det på allt som är festligt för en student. Basen på en lagom nivå men kärleken på max och lite till.  Som avslutningsvis på dagen så fick jag en galen gåva av en vän som målat denna helt själv.