Igårkväll efter jag hade publicerat mitt inlägg så fick jag hundratals nya läsare. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte blev väldigt smickrad. Men jag vill också skriva klart och tydligt varför jag valt att blogga för alla er nya som har tillkommit. 

Jag skriver först och främst för min egna skull. Ni vet, det kan vara oerhört skönt att bara låta fingrarna studsa fram på tangenterna och låta en lucka från huvudet öppnas och man kan rensa bort allt som snurrar i skallen på en. Men jag skriver också för att jag har upptäckt under alla mina 5 år som bloggare att man kan nå ut med så viktiga saker, dels till människor som befinner sig i liknande situationer som jag befinner mig i. Men även de anhöriga till de som inte har valt att skriva i offentlighetens ljus. Men sist av allt så skriver jag till mina egna anhöriga. Ibland kan det vara jobbigt att prata om saker och ting inte för att jag är en person som håller inne med saker utan, för att inte kväva glädjen med massa sorgest snack. 

Nu vill jag passa på att be er att respektera att jag har en ganska jobbig dyslexi som gör att jag kan ha väldigt svårt att stava. Men jag ser detta som en utmaning att blogga trottsa min dyselexi. Ingenting blir bättre av att man inte försöker utmana sig själv. Men jag vill att ni ska veta om det och inte döma mig på förväg. Huvudsaken är att syftet med mina texter går ut till er som läser. 

Jag måste bara avsluta med en ur konstig sak... 
Under alla mina år som jag har bloggat så har jag fått väldigt många besökare men väldigt få kommentarer. Inte för att jag vill att det ska se bra ut. Men för att det hade varit skönt för mig att på ett ungefär veta vad det är för människor som läser. Hjälp vad detta inlägget blev lustigt helt pltösligt. Låter ju som värsta regel listan publiceras. Det var inte mitt syfte. Mer som en liten information av vad som snurrar i min skalle. 


2 kommentarer

johan

05 Feb 2015 05:22

hoppas ni fick bra besked i lund.
du finns i mina böner

Anonym

07 Feb 2015 09:43

Din blogg har hjälpt många i vår närhet. Fortsätt att skriv. / Mia

Kommentera

Publiceras ej