Att vara människa vad är det?
Det är en lustig fråga. En annan fråga som inte är så lustig, utan mer märklig.
Vad går livet ut på?
Nu den senaste tiden har jag suttit på en hel del föreläsningar men också varit delaktig. Här om dagen fick jag i en debatt just dessa två frågorna.
Vad svarar man när en hel drös med människor tittar på en och förväntar sig att man ska kunna svara på detta på en sekund. Nu i efterhand har jag funderat en hel del på detta…
Att vara människa är att göra misstag, frästas av olika saker både negativa saker, men även positiva saker. Att ställas inför prövningar. Man kan sammanfatta det lite som VAL. Då syftar jag inte på valet som ägde rum i helgen, utan val som vi hela tiden ställs inför här i livet. Det kan exempelvis vara vad är rätt och vad är fel. En del saker är självklara för oss som exempelvis, att om man sätter handen på plattan på spis så bränner man sig. Men någonstans måste det varit någon människa som har berättat det för oss eller så har vi utfört det i praktikens form och lärt oss av vårt misstag.
Men däremot finns det prövningar som vi bara måste genomföra fast det känns surt. Alla vi som läser denna text har med största säkerhet känt oss otrygga och veliga inför något som komma skall. Men ändå har vi utfört det… Varför? Hur har det gått? Och vad är konsekvensen när man inte lyckas?
Vad filosofiskt detta blev…
Jag har en tendens till att skriva ofantligt inavelt som ni förmodligen redan märkt. Jag vill bara återkoppla till de två frågorna i början.
Innebörden att vara människa… : Det är att känna den euforiska känslan av att man har lyckats med sitt mål. Ett kort exempel från mitt egna liv… Jag är har svår dyslexi, men ändå driver jag en blogg. När man förstod att jag hade dyslexi så avrådde några få i min närhet att jag inte skulle ge mig på att driva denna blogg ’’ innanfrmittskal’’ Men jag gjorde det. Visst, detta är bara ett litet exempel för många. Men för mig räcker det för att känna att jag är människa. Att känna dessa små kickarna att jag är ’’bara’’ en liten människa. Men jag har rätten att välja vad jag vill göra med mitt liv. Jag vill inte låta arbetsförmedlingen eller föräldrarna eller pojkvännen styra vad jag har för olika begränsningar. Enligt mig tycker jag det är sjukt häftigt att JAG kan bestämma mig och bestämma över mig själv. Men sen är frågan, är jag beredd på att ta konsekvensen av att inte genomför det som jag faktiskt har strävat efter. Men det är en annan punkt.
I många år har jag sett mig själv som en sjuk person. En person som ständigt drabbas av olika sjukdomar som leder mig rakt in i sjukvårdens famn. Jag har aldrig kunna påverka mig själv när jag ska bli sjuk och inte sjuk, om ni förstår mig rätt. Men någonstans undermedvetet så tror jag faktiskt att man kan styra över hur sjuk man är. Inte ATT man är sjuk. Det är stor skillnad... Visst det går ju bara till en vis grad. Men det är som man lär sina små barn… ''Se på andra som du själv vill att andra ska se på dig.'' Nja nu var det kanske inte riktigt så jag menade. Men det speglar av sig så sjukligt mycket om jag ser mig själv som en sjuk typ. För det är först då alla omkring mig ser mig också som en sjuktyp. Detta var väldigt häftigt när jag märkte detta tanke sätt. Det är inte alltid självklart att man tänker i dessa banorna till en början… Men när jag bestämde mig både undermedvetet och medvetet att jag skulle bli en fighter och vända mig från en sjuktyp. Det var först då jag blev tolkad som en fighter i vardagen av min omgivning. Detta är nog den största gåvan man kan ge sig själv... Att se sig själv med det ''rätta'' ögonen.
Vad går livet ut?
Att ta vara på tiden. Ordet FRAMTID är ett ord som människan själv har kommit på. Men vi lever hela tiden i framtiden. För framtiden är här och nu…
Kommentera