innanformittskal.blogg.se

Nu har det hänt som jag bara har gått och väntat på under mitt ständigt glada leende. Smärtan har slagit rott. Smärtan av ångest. Just nu har psyket fått sin största törn hittills, om vi inte räknar med all sömn vill säga. Smärtan som existerar innan för mitt skal har ett recept och receptet är en rad olika punkter. Jag ber dig som läser här på bloggen att om ni tycker det är jobbigt så läs inte punkterna utan ta din vackra hand och skrolla förbi. 

INGREDIENSER SOM ÄR KONSEKVENSER SOM SLAGIT ROTT FRÅN SJUKDOMEN.

• Flytta hem till mitt föräldrahem. 

• Lämna mina fina kollektiv vänner. 

• Lämna en underbar gata med lite mer än 40 grannar som man princip ätit varje måltid med i ett halvårs tid. 

• ? Kring CCN/ sjukpenning. 

• Kontakter i min stad jag bott i. 

• vad händer efter operationen?!?!

• komma in i gamla "barn" vanor. 

• Halka efter med minst ett år i studier. 

• Inte kunna ut och resa utomlands. 

• Inte kunna ägna sig åt sport. 

• Inte kunna hänga med på festligheter utan att behöva ligga och sova flera dagar efteråt. 

• Inte kunna sporta. 

• Inte vara aktiv i det sociala

• Inte kunna ta studenten och allt som hör till den + menyn

• OCH vilka människor är kvar i ens närhet efter allt detta som jag får gå igenom. Människor som står bredvid en hela vägen. Vilka är det? 

Detta var några ingredienser som får mitt psyke att bryta ihop. Här om kvällen var första gången jag själv i ensamhet bröt ut i riktig gråt pågrund av detta. Jag började små skrika med en försiktig röst som skruvades upp till en allt högre nivå efter varje sekund. Jag satt och intalade mig att det är naturligt att vara arg på Gud och analysera varför sånt här händer mig. Men efter det "lilla" gråtandet så sa jag till mig själv med en röst med pondus och ärlighet " Han gör detta av nåd för mig. " För att när allt detta är över så har jag inte bara ett starkt vittnesbörd utan många. T.ex.  hur jag själv blev helad från 2009. Utan då har jag två vittnesbörd som rör hjärtat." Jag vet att 2012 fick jag stå inför en publik på några tusen på en scen i Malmö med en rad kändisar som bland annat Samuel Ljungblahd och vittna om hur Jesus gav mig krafter och livet tillbaka. Och visst man ska absolut inte måla upp att jag ska få göra om det igen. För det var då och det var fantastiskt. Men jag måste bara säga att jag älskar att vittna/föreläsa inför människor om min resa med Gud och hur man formas som sjuk,adopterad och kristen. Så visst här ska man inte göra reklam, men jag gör det bara för att det är min alldeles egna blogg. Reklamen är att jag gärna kommer och föreläser på alla möjliga platser. Om hur inte bara min personliga tro har format mig utan hur viktigt det är att ha fokus på en tro när saker och ting är jobbigt.. Men nej detta var bara en så kallad parantas som jag så gärna har i mina texter. Tillbaka till ångestens djungel av tankar. Usch Nova vad hemskt det lät... Jag känner mig tom som en tomkartong. Men samtidigt lever jag på den fantastiska dagen i torsdags. Men ängsligheten innan för mitt skal är ändå naket och sårbart. Även en kristen kan ha sina stunder ska ni veta. 

Ni kanske har märkt att mina inlägg svänger otroligt mycket, här om dagen handlade om diskmedel och en del inlägg handlar om psyket. Så detta är en blogg som är så ärlig som den bara kan vara. Jag bloggar direkt från hjärtat, för här svänger vi inte på små gränder utan här kör vi E4:an snabbt och rakt som han som inte kunde svänga.. Jag vill som avslutningsvis på detta inlägg säga tack för alla kommentarer angående bloggen, (statistiken som ligger på ungefär 3000 per dag )hälsningar, presenter och tillställningar som ni anordnar och tar med mig på även fast jag är sjuk. Tack för att jag får vara den jag är och driva denna blogg.