innanformittskal.blogg.se

Sneglar lite på klockan som visar 00.43… Blogg statistiken har aldrig varit bättre i hela mitt liv. Först avfyras en otrolig glädje inom mig. Tänk nästan 4000 läsare på en enda dag. Fantastiskt! Sedan slår det mig, varför bloggar jag? Bloggar jag för att få en slags bekräftelse?  Jag skulle gärna säga Nej på denna punkt. Men då hade jag ljugit.  Klart det inte är för att jag vill ha sådan uppmärksamhet. Men dock vill jag ha uppmärksamhet för att alla ska förstå hur jag har det. Kanske lära känna mig på ett annat sätt än vad ni tänker er när ni tänker på mig. Samtidigt ser jag detta som en belöning att få så många läsare. Ett kvitto på att min historia berör. Det är varken lätt att ha en TRO eller att stå inför en stor hjärtoperation där man inte vet vad konsekvensen ska bli eller att helt enkelt driva en blogg och skriva så otroligt mycket text som jag gör och samtidigt ha dyslexi. Med dessa tre punkterna vill man någonstans att folk ska uppmärksamma det man skriver om.  

Alex Schulman beskriver på en förläsning att alla som har valt att yttra sig på någon socialmedia kan jämföras med att stå på scen. Jag tyckte det lät lite lustigt första gången jag hörde det, men efter att jag fått tid att upprepa detta för mig själv x-antal gånger, så slog det mig att ja, det är verkligen att stå på en scen. Oavsett om det är en bild på instagram eller ett blogginlägg  så står jag faktiskt på en scen. Sedan kanske mängden av publik svänger lite. Men då har jag ju verkligen haft mitt livs framträdande idag, utan tvekan. Tänk 3997 unika läsare på en enda dag. Snart har jag större publiksiffra än Justin Bieber på hans konserter. Dock har jag ingen aning om hur stor publik han har på en dag. Men tänk vilken känsla jag sitter på nu just i denna stund. Jag har stått på en scen för en publik på 4000 och delat med mig av något väldigt vackert och personligt. Samtidigt har jag inte världens bästa förutsättning då syftar jag på dyslexin. Med denna text vill jag uppmuntra er som inte tror att ni kan lyckas med att säga:  Det är klart ni kan lyckas med vad ni vill. Tro mig, man behöver inte alltid ha bästa förutsättningarna. Jag gick inte in med att jag skulle bli en stor bloggare på något sätt, jag var glad när jag hade 5 unika besökare. I ärlighetens namn, så var jag nog gladare på den tiden… Bara man tror på sig själv att man har styrka och ork till att genomföra det så spelar det ingen roll vad läkare eller kompisar eller någon annan säger.  Så länge du har bestämt dig så är det ingen som kan stoppa dig. Jag har bestämt mig för att fixa min hjärtoperation som jag nu står inför om bara 8 dagar.