Ojoj, här sitter jag 00.23 en lördag kväll med vatten droppar i håret som gör att håret ser kryligt ut. I mina hörlurar spelas Rooftop. Ångesten har just brytit ut. Ångesten över att vara ledig i en vecka. Ångest? vad är det hon skriver?! Ja, faktiskt så är det just ångest över att vara ledig.
Jag som har längtat så efter att ha en vecka ledigt och bara njuta och ta hand om mig själv. Men helt plötsligt känner jag endast ångest över att vara ledig. Nu när jag har funderat på detta ett tag så är min slutsats att fler än jag käner denna fruktansvärda ångest över att vara ledig.
Jag som har längtat så efter att ha en vecka ledigt och bara njuta och ta hand om mig själv. Men helt plötsligt känner jag endast ångest över att vara ledig. Nu när jag har funderat på detta ett tag så är min slutsats att fler än jag käner denna fruktansvärda ångest över att vara ledig.
Inte veta vad man ska göra, men samtidigt tickar en klocka inom en som skriker att man ska göra MASSA saker. Allt från att ta tag i sitt träningsliv, till att ringa de där samtalena till att hälsa på alla bekanta man inte hunnit träffa på länge. Ni förstår säkert vart jag menar. Men det jag vill komma till är att det är extramt fel att känna så här.
Vad har samhället gjort med oss? Har vi sådan prestations ångest på oss själva eller är det andra som säger det eller är det kanske sociala medier som sätter pressen på oss? Gör man allt detta för att sedan kunna skriva på socialamedier och att detta ska resultera till en heldel likes?
Men givetvis är jag sjukt tacksam över att ha en veckas semester. Nu ska jag sätta på någon annan låt i högtalarna och krypa ner till sängs och bara vara tacksam över att få vara frisk och kunna njuta av livet.
Kommentera