innanformittskal.blogg.se

Luften tar slut för en kort stund...

Just det hände här om dagen när jag cyklade ner till vårdcentralen. Tyvärr var det inte bara då. Jag har varit tvungen att stanna till och leta efter andningen och låta ett och annat slem komma upp, även när jag inte cyklar. Även huden börja delvis bli blå, på en del områden. Ibland kniper det till lite extra i bröst regionen, lite som en stött. Från att vara så där lagom varm så blir huden iskall bara på någon sekund, och vätska börja tränga sig fram ur huden min.

 Så här var det för ungefär ett år sedan, om man ska vara mer exakt så för 11 månader och 40 dagar sedan. Men det började för ungefär 3 veckor sedan åter igen. Små förändringar som fylls på med fler och fler förändringar. Prover har tagits ett antal gånger den senaste veckan. Fler prover kommer det bli om 3 dagar. Då kommer det även bli EKG, ultraljud, syresättsförmågan sätts även på prov med mera. Det ska även diskuteras om jag ska få en pump som kommer sitta på magen där man hela tiden ska kunna följa mina hjärtslag. 

En god vän frågade mig om jag inte tyckte att det skulle bli lite lustigt att ev gå runt med en sådan pump. Men jag svarade snabbt: ’’Jo, men vad ska man göra. Jag är van, vid att få ta konsekvenser av att vara ett hjärtebarn.’’ Ofta låter det väldigt tragiskt när jag berättar om mitt hjärtfel. Förstå mig rätt nu, jag önskar verkligen att ingen ska behöva ha det så här. Att vara sjuk och att inte veta när hjärtat tänkt ta semester en sväng till… Men jag är faktiskt tacksam att jag har fått lära mig så mycket på mina resor fram och tillbaka på sjukhusen.  

Jag vet faktiskt inte vad jag hoppas på angående torsdag. Jag vill absolut inte ha beskyddet att jag börja få återfall, men samtidigt skulle det vara så skönt om det är det som är felet. För det är inte normalt att bli blå på kroppen och minska i vikt och behöva spy utan några större händelser.