Nytt år nya utmaningar.
 
För tre veckor sedan så sändes första avsnittet av ''Rakt in i hjärtat'' av SVT. För mig personligen var det en otrolig tacksamhet när det kom ut att det skulle sändas. Vänner, läsare, familj etc kunde få skymten av vad vi hjärtebarn går igenom. För mig blev det otroligt känslosamt pga av att sköterskorna, läkarna och kirurgerana som visas i tv:rutan det är precis samma människor som jag har fått träffa när jag har varit där nere. En del har till och med hängt med sedan 1995. Alltså hela mitt liv. För er som inte har sett programmet uppmuntrar jag er till att gå in på svt play och kolla. 
 
Jag inte bloggat på väldigt länge... Nu undrar kanske en del av er varför jag har återvänt till bloggen. Jo, det är så här att jag håller på att bli sjuk igen. Runt ögonen kan man se att det börja bildas mörka ringar. På armarna, benen och magen etc kan man skymta blåmärken. Blodet cirkulerar inte som det ska. Jag går och lägger mig direkt när jag kommer hem vid 16.00 tiden och sover ca till 19.00 sen kliver jag upp och lagar lite mat sen så går jag och lägger mig och sover till jag ska ge mig iväg på morgonen. Ungefär så här ser min vardag ut. Men när jag är iväg på vardagarna så gör jag allt för att människorna omkring mig inte ska upptäcka hur jobbigt jag har det. Det är ett sätt för mig att dölja och bara se glädjen. Därför är det som jag berättar sanningen nu. Det är otroligt jobbigt att skriva detta. Men jag måste få berätta vad som pågår i mitt liv. Jag vet att det är många av mina vänner och en del släktingar som får reda på mitt hälsotillstånd genom denna text.Kanske kommer det som en chock. Men jag måste vara ärlig, och just nu orkar jag inte riktigt ringa och berätta detta. Ni har varit så starka och är så starka som alltid finns där för mig. Det tär på lyckan varje gång jag måste berätta att vi snart är där igen och igen och igen... 
 
 11 månader har gått sedan jag låg på sjukhuset inför min 3 stora hjärtoperation och mitt 4 ingreppet som hade hjärt relaterat. Snart är vi där igen. Vi vet inte exakt när detta sker. Men jag spenderade delar av fredagen nu som var på sjukhuset i min hemstad och på måndag ska vi tillbaka till sjukhuset och på tisdag ska vi åka ner till Lund. Vi vet inte så mycket om vad som komma skall. Men jag vet att mitt liv alltid kommer få ta konsekvenser av mitt hjärtfel men jag har lovat mig själv att ALDRIG ska hjärtfelet få ta min personlighet ifrån mig. Det är skillnad, man kan bli påverkad i sitt liv av sjukdomen, men det inte få ta mig ifrån mitt egna liv. 

Jag är jätte ledsen för att några av er får veta detta genom denna text. Men jag har inte velat skrika ut detta som håller på att hända som jag tidigare har gjort. Man tänker kanske ''jaja, hon har varit med om detta förr'' .Det är självklart sant, men man vänjer sig ALDRIG med tanken. Jag önskar inte ens min västa fiende detta.. Att ha ett liv där man präglas på lånad tid. Tack! 

Kommentera

Publiceras ej