innanformittskal.blogg.se

Här sitter jag på en stol och tittar ut över havet. Vågorna som piskar mot stenarna som ligger så prydligt längs havskanten. Det låter säkert som en djupt deprimerad syn eller som en film där kvinnan eller mannen precis har blivit lämnad. Men denna gången är det varken att någon har blivit lämnad i kärlekens idyll eller att jag känner mig djupt deprimerad. Tvärtom faktiskt , jag känner ett lugn jag aldrig upplevt tidigare i mitt liv. Den som känner mig skulle nog säga att jag är helt upp mot väggarna, men även det är tvärtom. Jag är helt urflippad när man umgås med mig. Trött, tråkig, tystlåten ja allt ni kan tänka er som börjar på T med negativ laddning. Men, innan för mitt skal spirar ett liv, jag aldrig upplevt. Iallafall inte vad jag kan komma på, när jag trycker på search i mitt egna huvud. Men däremot kan jag känna vågorna av styrka, självsäkerhet men framförallt en trygghet som gror inom mig. Det är klart jag är galet nervös för min stora hjärtoperation som ska äga rum snart. Men, jag tror nog att anledningen till att jag inte skriver här på bloggen är för att jag förgyller mina dagar så att det bara står busy i min kalender. En del skulle nog säga att jag håller på att fly från mitt problem, kanske min rädsla. Även jag har trott det en längre period, men nu vet jag bättre. Det är så enkelt att det är balsam för min inre själ. Genom att jag har missvisa saker för mig varje dag, får mig att tvingas göra något t.ex. Ut och träffa vänner ta en lunch eller bara sitta och käka en riktigt fett middag med soft musik i bakgrunden med familjen. Bara jag inte sitter själv. Jovisst kan det givetvis vara skönt att sitta för sig själv ett tag, men inte flera dagar i sträck. Dock bruka jag inte göra det annars heller, men jag hoppas ni förstår vad jag menar. Annars är ni välkomna att kontakta någon som förstår sig på mig. På tal om att förstå mig, så har jag även kommit till en annan insikt med mig själv. Jag tror att jag kan vara så galet provocerande ibland. Då syftar jag inte på typen av " Ove Sundberg i solsidan" utan personen som måste ha det riktigt och ordentlig runt omkring sig. Ibland känner jag att ingen förstår mig men samtidigt förstår alla mig. Jag satt och fikade med några för ett tag sedan , och en av personerna sa... " Jag tror inte alla förstår sig på dig Nova"  Först tyckte jag bara personen var helt ur konstig eller jag menar inte personen utan vad personen sa.  Sedan några meningar efter sa personen att " det är nog för att du är så BRUTALT ärlig och rättvis och ÖPPEN" detta har verkligen bitit i mig. Jag kan inte fundera mig mätt på dessa ord. För det stämmer så bra och då menar jag sååååå bra. Det är ofta jag kan börja brinna av ren ilska på mig själv. Varför ska jag vara så öppen och ärlig i hur jag mår. För att ni ska förstå exakt hur ärlig jag är så kan ni tänk er när två eller fler personer ses och man frågar "hur mår du/ni?" Då bruka personen vanligtvis svara " Jo, tack. Det är bra med mig/oss. " Personerna kanske kryddar med att det är lite förkylda. Men annars sägs det inte så mycket. Nu menar jag inte att jag alltid blottar mig totalt hur mitt välbefinnande är för alla. Men 9/10 fall säger jag precis som det är. Visst jag står kanske inte och berättar hela mitt livslånga lista på sjukdomar och välbefinnande. Men om jag har en dålig dag och känner mig nere eller kanske att jag känner mig långt från min tro eller att jag bara har ont i min tumme. Så säger jag det. Det behöver inte ens vara mina närmsta utan det kan vara någon jag inte känner så jätte mycket. Detta var bara ett exempel, men jag hoppas ni förstår min liknelse. Jag tror verkligen det kan vara så provocerade för människor och detta kan resultera till att man kan vara lite "rädd" för mig. Jag fick t.ex. höra förra veckan av några som går en kurs som jag också går där vi pratade om första intryck. När folket skulle säga vad deras första intryck var av mig sa samtliga personer kring bordet. " Mitt första intryck var att du hade respekt och skinn på näsan och ganska kaxig" även här blev jag lite förstummad och irriterad. Så därför kunde jag inte låta bli att ifrågasätta gruppen på punkter som det nog inte var beredda på att jag skulle fråga. Men som svar på en av mina frågor som löd så här " Menar ni då, att ni inte vågade gå fram och prata med mig" då svarade två av personerna ur gruppen med blickarna neråt eller lite halv jagande  efter något att sätta sin blick på " Nä, du verkade vara för kaxig" precis då skulle jag ta min penna som låg några centimeter från min hand. Men i detta ögonblick hade jag redan luft i fel strupe. Nä..

jag skojar inte, jag började faktiskt små hosta.. Detta gjorde ju bara situationen ännu märkligare än vad det redan var. Efter lektionen så kallade min lärare fram mig enskilt. Läraren frågade " Varför ställde du såna ( pang på rödbetan ) frågor och sedan sitter och harklar dig. " Ytterligare är detta ett exempel på hur förstummad jag blev. Men mitt enda svar blev ett ynkligt svar " FÖR ATT JAG ÄR JAG " När jag hade lämnat rummet skämdes jag, men nu sitter jag och små ler och tänker YES det är precis denna styrkan som får mig att vara jag. Visst jag kanske får betala med lite kontakter men jag har ingen speciell nisch men min nisch är nog att jag är så öppen och ärlig. Kanske är det för att jag är adopterad och har färdats mellan liv och död ett antal gånger och fått perspektiv och nu ståt för en gigantisk PRÖVNING alltså operationen. Nu menar jag absolut inte att man måste ha gjort det för att få perspektiv på liv... NejNejNej! Men jag tror att det har varit en bidragande effekt på hur jag är idag. Livet är för kort.. Visst ingen vet när man dör och en del försöker leva som om det vore sista dagen. Men det är just det jag inte vill göra, utan leva ett så vanligt vardagsliv som möjligt även fast jag inte vet på morgonen när jag kliver upp om jag ska dö eller något traumatiskt ska hända mig på dagen.. Det jag försöker att säga är inte att hävda mig utan att skriva av vad som finns innan för mitt skal. 

Förresten nu börjar regnet piska på vattenytan så därför anser jag att jag säger tack för detta inlägg och säger att jag återkommer här någon dag när regnet inte piskar på stenarna.