Ååh!
Nu har ett brev kommit till lilla mig. Ett brev som inte är någon lyckoönskan eller ett födelsedagskort utan ett brev från Lund. I brevet står det att de ska höra av sig till mig inom en vecka. Där stod att läkarna överväger om det är ’’lönt’’ att göra ett ingrepp när det bara verka vara ytterst lite kalk i EN klaff. Det är otroligt mycket tankar som rullar i huvudet just nu. Jag menar det är ju helt fantastiskt om det verkligen inte behöver göra något mer, inga fler behandlingar inga fler undersökningar utan att jag bara är fri från allt som luktar sjukhus. Ska man packa ner allt i flytt kartonger igen och återvända till staden och länet som min skola ligger i?   Åh, jag vet verkligen inte vad jag ska säga om det. Visst är det helt fantastiskt att återvända till sitt vardagsliv igen och checka in i kollektivet. Jag oroar mig nog alldeles på tok för mycket kring relationer och studier. Visst relationerna behöver jag nog inte vara så orolig över, men studierna vill bara få mig att försvinna. Jag vill verkligen studera, främst för att komma vidare men framförallt för att det är så galet roligt. Men, dock är det inte så roligt att studera om man inte får ut något mer än bara ’’lite’’ kunskaper. Jag är en person som vill studera och faktiskt kunna se ett slut på grundstudierna. Helst så fort som möjligt. Min allra bästa och största önskaningar är att jag ska bli färdig till nästa Jul. Det är verkligen min högsta önskan i mina studier för perioden. Jag hade en önskan att bli färdig till sommaren, men efter att jag fått återfall och lite annat krux så gick det inte som enligt planen. Men nu har jag släppt tanken på att jag ska kunna bli färdig till sommaren. Det har verkligen tagit hårt på mig att inte få bli färdig till tiden som var tanken från början. Det skulle vara en mardröm att någon människa i skolansvärld, ska säga att jag inte kan bli färdig till Jul. Jag är verkligen beredd på att göra allt som står i min makt för att bli färdig till dess. Det enda som kan stoppa mig är att jag ska få återfall igen. Men nu vill jag bara köra stenhårt. Om det är något jag kan läsa redan nu, när jag går hemma så gör jag gärna det. Bara att jag ska bli färdig. Om det är någon som läser denna yra text, som vill be över något specifikt förutom att läkarna ska överväga min operation. Så be hemskthemskthemskt gärna över att personalen på skolan ska förstå hur otroligt mycket jag vill komma vidare och se till ett undantag för mig. Inte för att jag tror att lärare ändrar sig för att jag är jag och att jag har hjärtfel. Så hoppas jag innerligt att det förstår att jag inte orkar mer påfrestningar mer än att sväva mellan liv och död i att bära ett hjärtfel. Det gör så fruktansvärt ont att bara stå och trampa och studera och hela tiden få bakslag som jag har fått i min grundskola gång på gång på gång av en enda anledning och det är mitt hjärtfel. Nu är jag som ett barn som bara önskar sig fler saker hela tiden.. Först att bli frisk till stora delar. Sen när man får det, så önskar jag mig att de ska förstå och ge mig min största önskan som är att få känna att jag kommer någonstans. Inte hela tiden måste gå ett/flera steg bak pågrund av hjärtfelet. Visst är det bra erfarenheter men jag räknade lite på detta och jag har missat kring 3 ½ år i grundskolan & gymnasiet pågrund av hjärtat och nu minst ett halvår. Som sagt be gärna över detta & ursäkta för ett konstigt inlägg som inte hör till denna blogg egentligen utan till en dagbok. Det är bara desperationen och ångesten som visar sig just i denna text. Jag delar med mig så öppet och sårbart pågrund av att fler ska kunna läsa och be.

Glöm inte bön förändrar och gör det omöjliga till en möjlig division.   

Bön, Elev, Hjärteblogg, Hjärtproblem, Hjärtsjuk, Lärare,

3 kommentarer

Elisabeth Lundell

21 Jan 2014 18:53

Hej!
Fantastiskt att läsa att det tydligen inte är så allvarligt längre!! Vi hoppas att du ska känna dig bättre också och få mer ork - och förstås att studierna ska fungera!

Malin

21 Jan 2014 21:30

Hej! Underbart att du mår bättre! Jag fortsätter att be för dig varje dag! Inget är omöjligt för Gud! Kram!

Malin

21 Jan 2014 21:30

Hej! Underbart att du mår bättre! Jag fortsätter att be för dig varje dag! Inget är omöjligt för Gud! Kram!

Kommentera

Publiceras ej