Nu har första helgen passerat efter beskedet vi fick i fredags. Beskedet om att jag ska få genom gå min fjärde svåra hjärtoperation. En helg där man har fått lyfta på luren och ringa till anhöriga och tala om beskedet som kom som en känga emot mig och min familj. Visserligen var det inte som en total chock, utan vi har ju förstått att de har varit något i kroppen som inte har stämt. Men att det skulle röra hjärtat och min sjukdom kom som en chock. Vem skulle tror att jag skulle få återfall så här fort? Nu när några dagar har passerat och alla i ens närhet har fått veta på ett eller annat sätt, känns det lite ångestladdat och jobbigt. Vad ska man ta vägen när man har isolerat sig i flera månader innan operationen och flera månader efter operationen. Det finns mycket att återgå till efter operationen så som familj och vänner, men ingen skola för den har jag fått säga upp mig från eller rätta sagt sjukskrivit mig från på obestämd tid. På en internat skola kan mycket förändras fort... Även fast jag är samma person när jag återvänder till skolan och mitt vanliga liv, så kommer det vara tufft att ge sig in i det sociala samspelet efter så många månader. Det är svårt att förberedda sig hur det kommer att vara, men det är något som jag låter vara osagt en tid framöver. Idag har det varit en dag man har fått ringa och kontrollera med CSN och så vidare. Man vill ju ändå ha ut någon slags inkomst när man går hemma. Det är svårt att säga att jag har tagit detta hårdare eller mindre hårdare än förra gången jag fick ''domen'' 2009. Det är på helt olika sätt. 2009 gick jag i högstadiet och var mitt i utvecklingen att hitta mig själv. Men nu där emot är det en helt annan sak. Jag bruka säga att man kan aldrig jämföra sig själv med någon annans story även fast man går igenom samma operation, mycket kan man ha gemensamt, men varje operation har sin egna story. Även fast jag är samma människa som jag var för 4 år sedan så tar jag det helt olika även fast det är samma slags operation. Det är så självklart att jag har vetat att man tar saker och ting olika i olika situationer, men det har aldrig varit så självklart för just mig, att tillåta att det är okej att känna olika i olika situationer det är mer nu den lilla ''detaljen'' blir tydlig för lilla Nova. Men nu fylls dagar av tankar, sovande lite mer sovande och bara försöka njuta av att vara tillsammans med sin familj.
Bön, Hjärtebarnsfonden, Hjärteblogg, Hjärtoperation, Hjärtproblem, Känslor, Styrka, lunds universitetssjukhus,

4 kommentarer

Caisa

16 Dec 2013 21:00

Hej!
Jag vet inte vem du är,egentligen, men jag vill att du ska veta att jag ber för dig och önskar dig all lycka i livet.
Många varma tankar till dig och din familj!
Kramar

Svar: Åh, Tack så hemskt mycket Caisa. Det värmer både från mig och min familj att bön finns med. Jesus kan förändra och han har räddat mig innan i svåra operationerna. Han kan sannerligen igen . TACK! // Kram Nova
Nova

Sarah

16 Dec 2013 23:19

Kramar o kärlek till dig o familjen♥ Bönens makt är den största! Du är innesluten i mina böner.
Kram Sarah

Ellen

18 Dec 2013 20:13

Hej!
Du är så stark, stå på dig ingenting är omöjligt. Tänker på dig och din familj.
Kram Ellen & Jonathan

Linnea

19 Dec 2013 22:30

Hej vännen!
Du är så stark och du finns i mina böner hela tiden ska du veta. Han lämnar er aldrig. Kramar Linnea

Kommentera

Publiceras ej